Men med tanke på att han för någon dag sen hade slem i blöjan med lite ljust blod i så blev jag givetvis så gott som panikslagen o började måla fan på väggen med en gång. Tittade runt på olika forum o hemsidor på nätet om detta problem, men det gjorde ju såklart allt värre då det bara kom upp om olika sorters mag o tarmcancer o jag blev helt förkrossad!! Jag e överdriven av mig o speciellt när det gäller mina barn, men sån e tyvärr jag.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen o under tiden jag väntade på att dom skulle ringa tillbaka så ringde jag mamma för lite stöd o råd o hon höll givetvis med mig om min teori om vitaminerna. Ett litet lugn kom.
Men sen ringde sjukvårdsupplysningen upp mig o hon jag pratade med ansåg att vi skulle in till barnakuten i Kristianstad då han inte ansåg att järnet skulle ge honom svart avföring. Hon frågade en annan också som höll med henne, o de ansåg att det skulle röra sig om en blödning i mage o tarm. Jag fick total panik o blev helt förkrossad!!
Ut i bilen med lilleplutt, älskling o syster med illamående upp i halsen. Ca 40 min resa till Kristianstad o när vi kom dit så var där som tur inte en kotte på akuten så vi kom in till rummet med en gång. Efter 15 sekunder o frågan om jag ätit något speciellt o jag säger dessa vitaminer så säger både undersköterskan o barnläkaren att vi kan åka hem igen för det var till 100% järnet som gått över i mjölken. Men tack liksom!! Samtidigt som en enorm lättnad drog in så blev jag samtidigt så jäkla förbannad.. Då hade jag o mamma rätt o min rädsla var totalt onödig. Jag vet inte vad jag ska anse om detta..mer än att jag fortfarande skakar av en konstig rädsla. Det var bara att åka hem igen..tack o lov...men ändå känns resan så onödig. E det fel? Usch...jag vet inte hur jag ska känna. E bara så oerhört lättad över att vår gosse inte hade någon blödning!! Herregud!!
Han e fortfarande vaken o har lekt kurragömma med moster som ni ser här:-):


Men det blev iaf Mcdonalds på vägen hem o en solning för mig. Jag e fortfarande helt uppe i något konstigt tillstånd. Jag e fruktansvärt nojjig när det gäller mina barn o har en viss tendens att gå till överdrift när det gäller deras hälsa, men som alla föräldrar så skär det i hjärtat på mig så fort något galet e på G:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar