Så igår tog jag o Fredrik i med hårdhandhandskarna o började försöka igen. Hon grät o var helt förtvivlad för att hon inte klarade det på första försöket o när hon trillade så blev det ännu värre.. Stackars liten. Jag e ju mer "daltig", o Fredrik e lite mer hård o givetvis på ett bra sätt:) Till slut så tog hon ett pedalvarv o blev så överlycklig att hon skrek över hela Torup. Sen ville hon ta en paus o jag sa till henne att imorgon kommer du att lära dig!!
Så direkt när hon kom hem från skolan så satte hon sig på sin rosa cykel o efter 5 min så cyklade hon flera meter...fram o tillbaka...fram o tillbaka.. O hon e ute o cyklar ännu:) Hon blev så lycklig, lilla stumpan:) Det e så otroligt härligt att se när dom blir så lyckliga över att klara saker som dom inte trodde dom skulle..
Fredrik var inte med idag när hon klarade det, men hon sa: Åh, nu kommer Fredrik bli sååå stolt över mig att jag klarat lära mig cykla.. Haha, hon e för go:)
Men nu får jag sitta ute hela dagen o titta på när hon cyklar här:) Ska bära ut soffan nu, tänkte jag, för jag lär väl få bosätta mig ute på vägen i några dagar hädanefter, haha!! Man minns ju själv när man precis lärt sig cykla, fötterna satt på pedalerna i timmar till benen snurrade iväg av sig själva:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar