Idag är det 8 år sen Tina gick bort. Kan fortfarande inte förstå det, det har ännu inte gått in i huvudet på mig. Hon var min ängel o den absolut bästa vännen jag någonsin haft. jag var gravid med Felicia när hon gick bort o kunde inte ens gå på begravningen för risken att föda för tidigt var stor om det skulle bli för drastiskt på begravningen. Alla sa att "Tina hade inte velat att du skulle utsätta dig o barnet för det" o det e ju rätt, men det dåliga samvetet finns fortfarande för att jag inte gick. Det har gjort att jag inte kunnat säga farväl på ett riktigt sätt. Om man nu kan säga att man tar farväl på ett riktigt sätt, vet jag inte. För hon var lika gammal som mig o att gå bort i sån ung ålder finns det ingen förståelse för. Usch, jag saknar henne så mycket. jag behöver henne. Hon behöver komma tillbaka till jorden.
Några dagar innan hon dog så hade hon o jag bestämt att jag skulle flytta upp till henne i Karlskrona för hon tyckte inte det var bra för mig att stanna kvar här nere. Hon hade kollat upp lägenhet o allt. Hon godtog även min fråga om att vara Felicias gudmor. Ända sen jag började 5:an har hon varit min bästa vän o hon o jag var oskiljaktiga, det sa alla. Vi hade vår egen film, Stränder, som vi satt o tittade på alltid o spelade att vi var dessa två tjejer:) När Tina sen flyttade till Karlskrona så höll vi kontakten o skickade fina brev till varandra o träffades så ofta vi kunde.
Usch, nu kommer mina tårar här.. Det e så svårt att tänka tillbaka på allt. jag älskar henne så otroligt mycket. O saknar henne så det värker i hela kroppen. Men jag vet att hon har det bra där hon är o att hon tar hand om min lille Oliver där uppe bland molnen. Vi ska till kyrkogården senare idag o sätta ljus o blommor.
Mina tankar finns hos min underbara vän, Tina, o hennes familj.
Älskar dig så mycket, min vän. Vet inte mer vad jag ska säga för allt e så svårt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar