
Tror att jag håller på att gå under eller något. Vaknade av en sprängande huvudvärk o en total panikkänsla i kroppen o en känsla av att vilja slå på någon. Hade även sovit bort alarmet o missade min tid hos doktorn. Så hårt har jag sovit. Tårarna bara rinner o ändå måste jag iväg om en timme. När jag pratade med mamma i telefon så kom allt som ett slag i magen o vad jag hade drömt om satte sig som tio knivar i hjärtat o i magen. Oliver..
Detta e den värsta o helt klart den mest tagna drömmen jag haft om honom. Allt var så verkligt o på ett sätt så önskar jag att jag aldrig vaknat. Var så lycklig i min dröm.
Oliver var fortfarande så liten o helt fantastiskt söt. På något vis så har jag lyckats få honom i min famn o höll honom så hårt. Han öppnade sina underbart fina ögon o tittade på mig. jag blev helt överlycklig för att han fanns i mitt liv igen, men rädslan att han skulle försvinna igen tog sig igen i drömmen o jag satte honom vid mitt bröst för att se om han ville amma. Han tog det o åt som aldrig förr.. Han tittade upp på mig o log ett så stort leende, precis som att han aldrig varit så nöjd o tacksam för något innan. Då förstod jag att han skulle klara sig o att jag skulle få ha honom kvar hos mig som min son o som Felicias lillebror. Men han var så liten så jag fick ta dockkläder o klä honom med. Tröjan var vit med gula kanter o en vit mössa som precis passade hans lilla huvud..
Denna lycka jag haft i min dröm får jag nog behålla i drömmen.. För nu känns allt bara så jävligt.. Har en enorm klump i magen o jag vill bara försvinna.. Det skär i mitt hjärta alltså, kan inte beskriva hur det känns. jag får aldrig någonsin dessa bitar med min Oliver o det kommer aldrig att förlåtas. Hur lycklig jag än kan känna mig för dagen eller för stunden, så kommer denna lilla pojke alltid fattas mig, o inget kommer någonsin att kännas helt igen.. Det påminner mina drömmar mig om.. Oliver är bara en ängel, världens vackraste ängel.. som jag aldrig får krama om igen..